Tre steg till Gud …

tre-stegNär Jesus går in i sin livsuppgift är det inte först och främst för att lära oss göra goda gärningar, eller ens för att bli ett föredöme på något sätt. Den delen finns där också, men det viktigaste är att han ska bli det offer som behövs för att ta bort människans skuld till Gud. Korsfästelsen var planerad sedan långt tillbaka, därför att Gud såg att det var nödvändigt. När människorna han skapat valde att gå en annan väg än den han tänkt, och därmed släppte lös det onda i världen, visste han att det måste till ett alldeles speciellt offer för att ställa allt tillrätta igen. Och det offret måste han själv stå för.

För människor som levde på Bibelns tid var nog de här tankarna fullt begripliga. Skuld – offer – förlåtelse… De visste att skuld var något verkligt och att det krävdes offer för att bli fri från den. För oss kan det vara svårt att förstå sådana idéer. Vi har närmare till känslor av vilsenhet än skuld, och det vi söker är kanske mer en tillhörighet än förlåtelse för våra synder.

Om känslorna finns där – saknaden, längtan – är det tecken på att Gud själv söker kontakt. Det är så det brukar börja. Och med denna vilsenhet och längtan efter Något får vi börja söka oss framåt till en första kontakt med Skaparen, som längtar efter oss mycket mer än vi någonsin kan längta efter honom. Men för att sedan komma vidare behöver vi få fatt på de nycklar som finns i Bibeln. Då räcker det inte med allmänt prat om att Gud är kärlek. Visst är Gud kärlek, men för att förstå vad det innebär måste vi först hitta Bibelns sanning om Gud – och om oss själva – även om det betyder att vi får jobba med tankar som först kanske verkar konstiga och svåra att acceptera. Närmar vi oss Gud på Guds villkor ska vi också finna honom, och i honom allt vi behöver och innerst inne längtar efter.

Tre steg till Gud… Så löd rubriken. Det var egentligen lite förenklat för det går nog inte att säga precis hur en människas väg ser ut. Vi är så olika. Men det finns några saker som vi inte kommer förbi, grundstenar när det gäller att hitta fram till, och lära känna Gud. Vi kan kalla det att ta tre steg på vägen till Gud.

Viktigt här är att förstå att det är okej om vi inte kan ta till oss allt på en gång. Finns bara denna längtan som för oss framåt så ordnar det sig. Saker kan också komma i olika ordning. Guds famn är öppen för oss, och vi måste inte hitta ända fram på en eftermiddag. Vi får vara sökare på väg!

Bibelcitaten här nedan är bara korta utdrag. Leta gärna upp en bibel och läs hela sammanhangen. (På nätet finns till exempel youversion, där du kan välja mellan många olika översättningar.)

1.
steg 1Det första steget är kanske det enklaste och definitivt det mest självklara, att förstå att Gud finns och att det är han som har skapat allt. Fortsättningen är goda nyheter för den som känner sig förkastad: Gud är inte långt borta! Han bryr sig om sin skapelse och det går att få kontakt med honom. En kontakt som gör livet gott.

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mosebok 1:1)

”Den som vill komma till Gud måste tro att Gud finns och att han belönar dem som verkligen söker honom.” (Hebreerbrevet 11:6)

”Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” (Johannesevangeliet 3:16)

”… Han (Gud) är nämligen inte långt borta från någon av oss. För det är i honom vi lever och rör oss och existerar…” (Apostlagärningarna 17:27-28)

2.
steg 2Det andra steget handlar om att förstå att vi behöver Gud. Vi är skapade för ett liv tillsammans med honom, men vi har gått vilse på olika sätt och kan inte ta oss tillbaka av egen kraft. Bibeln beskriver denna vilsenhet med ganska starka ord. Den talar om att vi satt oss själva i centrum istället för Gud och att det är det som orsakar allt lidande vi ser omkring oss. Och med denna självcentrering lever vi inte alls i den potential som vi egentligen skulle ha, som Guds avbilder.

”Alla har vi syndat och saknar därför den likhet med Gud som vi är skapade att ha.” (Romarbrevet 3:23)

Syndat… Ordet synd är så missbrukat, vi vet knappt vad det betyder. Men detta är alltså vad Bibeln kallar denna bortvändhet från Gud. Tanken på skuld värjer vi oss också för. Skulle jag stå i skuld till Gud? Har jag inte rätt till mitt eget liv?

Jo, visst har jag rätt till mitt liv. Men om jag är skapad för att leva i en kärleksfull relation med den som ensam är källan till allt vad godhet, ljus, värme och verklig njutning heter – kan det då bli bra om jag tackar nej till det? Vad blir kvar?

Det finns skuld som inte är verklig, som bottnar mer i dålig självkänsla än i något man gjort fel. Kanske är det här många fastnar, som tror att det är Gud som lägger på den bördan? Vi kan i alla fall komma åt den här skuldkänslan med psykologiska metoder; det går att bli fri. Men inför den verkliga skulden är vi förlorade! Bara Gud själv kan hjälpa oss med den – vi behöver en frälsare!

I grund och botten är det nog detta oron handlar om. Den som vi alla kan känna ibland men som vi på olika sätt brukar kunna döva eller vifta bort. Vi är inte där vi skulle vara, vi lever inte det liv vi borde leva. Det handlar om här och nu, men förr eller senare brukar också funderingarna dyka upp på hur det ska sluta. Och här ger Bibeln faktiskt inte mycket hopp – för den som väljer bort Jesus.

”Syndens lön är döden…” (Romarbrevet 6:23)

Det kan tyckas väldigt hårt. Hur kan en kärleksfull Gud…? Men hur skulle en kärleksfull Gud kunna göra på något annat sätt? Skulle den som inte velat veta av honom i det här livet, tvingas tillbringa evigheten i hans bländande ljus och ständiga närvaro? Vi kan bara ana dilemmat… Och dessutom, har vi verkligen rätten till våra liv måste konsekvensen bli död om vi väljer bort den som är livets källa. Eller hur?

Här kommer en viktig berättelse in, en som Jesus berättade för att vi skulle förstå hur mycket Gud bryr sig om varje enskild människa. Den handlar om en man som hade hundra får. När han en dag upptäckte att ett får saknades, gav han sig ut för att leta efter det. Och han letade till dess han fann det! Då bar han det hem på axlarna, fylld av glädje. (Lukasevangeliet 15:1-7)

Läget är allvarligt. Men Gud älskar varenda en av oss, och han ger sig inte…

Känner du dig bara fördömd, trots orden om Guds kärlek? Då behöver du kanske läsa här om skuld och skam innan du går vidare!

3.
steg 1Det tredje steget är att ta emot den gåva som Gud ger. För fortsättningen av versen i Romarbrevet 6:23 lyder så här: ”… men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.”

I oss själva är vi förlorade. Vilsna i livet och på väg mot en evighet skilda från Gud. Men som en fri gåva ger Gud oss rätten att bli hans barn, och därmed bli räddade – frälsta.

”Bara några få välkomnade och tog emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli barn till Gud. Allt de behövde göra var att lita på att han kunde frälsa dem.” (Johannesevangeliet 1:12)

Det är korsfästelsen av Jesus, Guds Son, som är själva nyckeln till detta. Exakt vad som händer när människan vänder sig bort från sin Skapare är svårt att förstå. På något sätt blir vi påverkade av det onda, och förbindelsen med Gud bryts. Bibeln beskriver detta som att vi hamnat i en ”skuldfälla”,  och skulden är mycket hög. Men istället för att vi skulle betala – med våra liv – tog Gud själv på sig allt när han i människan Jesus Kristus blev det offer som kunde göra oss fria.

Svårsmält? Ja, men detta är vad Bibeln säger är sanningen – om oss och om Gud!

När Jesus spikas upp på ett kors för att dö är det alltså inte för att han själv gjort något ont. Det sker (fast ingen förstår det just då) för att han ska betala priset för varenda människa som någonsin levat och någonsin kommer att leva. Alla fel vi begått, all vår olydnad, vår upproriskhet, vårt hån. Allt ligger på hans axlar och tynger, där han hänger med grova spikar genom händer och fötter och utkämpar en dödskamp långt bortom vår förmåga att fatta. I den stunden är han bara människa, utan några gudomliga krafter till hjälp. Han känner smärtan fullt ut.

”Det var vi som gick vilse som får. Det var vi som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på honom!” (Jesaja 53:6)

”Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus (Jesus) att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare.” (Romarbrevet 5:8)

”Trots att han själv var fullständigt oskyldig och inte hade gjort någon som helst synd, fick han dö för oss och våra synders skull. Han gjorde det för att föra oss hem till Gud.” (1 Petrus brev 3:18)

När Jesus dör händer märkliga saker i Jerusalem. En jordbävning spräcker klipporna, och i det judiska templet rivs ”förlåten”, det draperi som symboliserar skiljemuren mellan Gud och människor, itu uppifrån och ner. Vägen till Gud är öppen; ett tjock streck har strukits över allt som anklagade oss och hindrade gemenskapen med vår Skapare!

Men det är inte slut här. Två dagar senare blir Jesus levande igen. Han uppstår och går ut ur graven, och när han gör det blir det möjligt för oss att också leva tillsammans med honom. Redan här i världen och sedan i evighet. Han kallar oss bröder och systrar, vänner – och Guds barn. Om vi bara vill ta emot hans utsträckta hand.

Färdig att ta emot?

Du som läser detta kanske känner en rörelse i ditt inre nu. Eller så gör du det inte. Gud själv är i vilket fall nära dig. Du ser honom inte med dina ögon, men lyssnar du noga kan du höra honom viska att detta är sant. Det är mer än ord på en dataskärm; det är liv!

Vill du ta emot det? Är du redo? Om inte så är det bara att fortsätta fundera. Du är alltid välkommen tillbaka. Kanske kan du också behöva prata med någon? Det är så mycket vi bär på som kan behöva bearbetas… Men om du redan upplever att något börjat röra sig i ditt innersta, att ett ja är på väg – ja, jag vill också ha detta – då är det bara att släppa fram det. Mer behövs inte.

Komma till tro… Bli frälst… Ta emot Jesus… Överlåta åt Gud… Känna att polletten trillar ner… Det finns många namn på det som händer, men efter 30 år som kristen måste jag erkänna att jag fortfarande knappt fattar vad det är. Jag vet bara att i mitt eget liv finns det ett före och ett efter, och likadant vittnar alla andra jag känner eller hört talas om. När Gud kommer in i en människas liv, då märks det!

Vad ska du göra då, konkret? Säg bara ditt ja till Jesus! Det är han som är din frälsare, det är hans utsträckta hand du ser framför dig. Säg till honom att du vill vända dig bort från det liv du levt hittills, mer eller mindre skild från honom. Om du känner att det behövs, be om förlåtelse. Du får den! Och säg att du från och med nu vill leva med Jesus i centrum, så att han kan få leda dina steg och fylla dig med allt det goda som kommer från Gud. Det betyder inte att din personlighet raderas ut och ersätts med något främmande. Nej, du får vara den du är, men med ett rent samvete och en helt ny inriktning i livet. Det är som att komma hem!

Om du känner dig redo, gör det nu…
.
.
.
.
.

Vad händer sedan? Ett par steg till

Att landa i tron på Jesus och säga ja till honom är inte slutet, det är början. Om du gjort detta är du som ett nyfött barn. Ett barn som behöver värme, rätt näring och beskydd. Utan det kommer upplevelsen – hur den nu än sett ut – snart att blekna och gamla vanor och rädsla kan komma tillbaka. Det betyder inte att Gud lämnat dig, men det liv han gett dig kommer inte att fungera fullt ut.

Tyvärr finns det mycket omkring oss som på olika sätt försöker ta död på nyfunnen glädje och frimodighet. Det finns helt klart en ondska i vår värld! Men Gud har sagt att vi inte ska vara rädda. Han ska själv skydda oss.

”Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig.” (Hebréerbrevet 13:5)

”Jag är övertygad om att ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Döden kan det inte, och livet kan det inte. Änglarna kan det inte, inte ens själva helvetets makter kan hindra Guds kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, som blev synlig för oss genom Jesu Kristi död på korset…”  (Romarbrevet 8:38-39)

I längden behövs en kristen gemenskap för att man ska kunna växa och utvecklas. Bli stabil, trygg och mogen. Och Gud vill också ge fler gåvor, tjänstegåvor, som vi får för att kunna hjälpa varandra att leva som kristna. För att bli lärjungar och efterföljare – i viss mån till de äldre kristna, men i förlängningen till Jesus själv.

Att på olika sätt tjäna Gud genom att ta emot och använda de gåvorna brukar vara det som ger den största glädjen i våra liv. Själva känslan av att verka tillsammans med Gud… Ja, den är svår att beskriva. Det är inget man byter bort om man en gång fått smaka på det!

”Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva…”  (Efesierbrevet 5:1-2)

”Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.” (Första Korithierbrevet 11:1)

”… När vi ber till vår Gud och Far för er, kommer vi alltid ihåg er kärlek och hur den har visat sig i konkreta handlingar, och hur ivrigt ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska komma tillbaka … När vi kom till er med de goda nyheterna, avfärdade ni dem inte som meningslöst prat. Nej, ni lyssnade med stort intresse. Det som vi berättade grep er verkligen, för den helige Ande övertygade er om att det vi sagt var sant. Och ni vet att våra liv ytterligare bevisade sanningen i vårt budskap. Därför kom ni att följa det exempel som vi och också Herren har visat er. Ni tog nämligen emot vårt budskap med glädje i den helige Ande, trots de förföljelser och bekymmer det vållade er. Sedan blev ni själva ett föredöme för alla de andra kristna i Makedonien och Achaia. Och nu har Herrens ord förts vidare av er till andra människor runtomkring…”  (Första Tessalonikerbrevet 1:2-8)

Det viktiga nu är att hitta en församling, eller en grupp mogna kristna, där du kan känna dig hemma. Detta är inte alltid så lätt, eftersom alla kyrkor och församlingar är blandningar av människor som – enkelt uttryckt – lever olika nära Gud. Och vår mänskliga svaghet lyser alltid igenom förr eller senare, även bland de mest mogna, så det går inte att helt komma ifrån risken att bli sårad på något sätt. Kristna är inte perfekta, men Gud är det, och med alla våra brister får vi tillsammans söka oss närmare honom.

Det kan också vara svårt att förstå gudstjänsterna i vissa kyrkor. Spännvidden är väldigt stor, såväl mellan olika samfund som mellan enskilda församlingar. Men ge inte upp! Be Gud leda dig så kommer han säkert att göra det!

Hör gärna av dig om du har frågor, eller om du vill berätta vad du upplevt. Mejlformulär hittar du på kontaktsidan.