Slump eller Skapare?

Detta blir en match i sex ronder, med några vanliga argument för och emot Slumpen respektive Skaparen. Segrare i varje rond utses kanske lite lättvindigt, men jag försöker hålla texten någorlunda kort här. Du som vill fördjupa dig i argumenten har alltid möjlighet att göra det på annat håll. Wikipedia har till exempel artiklar som tar upp kritik både av ateism  och  gudstro (teism).

Dags att äntra ringen ...
Dags att äntra ringen …

Rond 1
Vår intuitiva förståelse

Somliga menar att alla människor innerst inne förstår att Gud finns. Att vårt enormt komplexa och vackra universum, och livets under, inte kan vara ett resultat av enbart slump och tid. På samma sätt som vi genast kan urskilja en målning av någon av de stora konstnärerna, kan vi se en Mästares namnteckning i naturen. Detta är också vad Bibeln påstår:

”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” (Romarbrevet 1:19-20)

Även välkända naturvetare som profilerar sig som ateister medger att världen bär på tydliga drag av design. Fysikern Stephen Hawking talar om ”The grand design of the universe” , och biologen Richard Dawkins lägger mycket kraft på att visa hur evolutionen fått livet att ”se ut att ha blivit designat” – trots att det enligt hans mening inte är det. Detta är alltså inte religiöst struntprat, alla kan se och känna igen design!

Finns det då något motargument? Ja, kanske. I boken ”Djuren och människan” hävdar Lars Johan Erkell det omöjliga i att identifiera design utan någon kännedom om designern själv och dennes avsikter. Hittar vi en perfekt formad kub bland en mängd oregelbundna stenar på en strand, kan vi sluta oss till att kuben är gjord av mänsklig hand medan stenarna är naturligt formade. Men då utgår vi ifrån vår kännedom om oss själva och hur vi tänker oss en design. Kanske är även dessa stenar designade, att vara just så oregelbundna som vi finner dem vara? Utan kännedom om den eventuella designern kan vi inte veta.

Slutsatsen är att designargumentet inte duger som bevis för Guds existens. Och där har Erkell nog rätt. Men så handlar det ju inte heller om bevis nu utan om filosofiska argument, och som sådant fungerar det alldeles utmärkt. Frågan är ju varför så många av oss – även naturvetarna själva, alltså – upplever naturen som designad. Svaret, att det beror på att Skaparen lagt ner i oss en förmåga att se och känna igen design, kanske just för att vi ska kunna söka oss fram till denne, blir då ett tämligen starkt argument. Första rondsegern går därmed till Skaparen.

Rond 2
Matematiska (o)sannolikheter

Det finns ett antal så kallade naturkonstanter som beskriver universums egenskaper. Dessa måste hålla mycket exakta värden för att atomer, himlakroppar och liv ska kunna existera. Om någon av dem vore det minsta annorlunda skulle också hela universum vara annorlunda och förmodligen oförmöget att hysa något liv.

Vad är då sannolikheten för att vårt universum uppstått spontant med dessa till synes noggrant kalibrerade naturkonstanter? Det har gjorts olika beräkningar, och beroende på vad man utgått ifrån skiljer sig resultaten åt. Men gemensamt är att vi hamnar så nära noll att det krävs en närmast religiös tro (!) på vinst i ett eventuellt kosmiskt lotteri för att få ihop det. Jämfört med våra jordiska lotterier är sannolikheten så liten att det inte ens är någon idé att nämna siffror – våra hjärnor kan ändå inte fatta betydelsen. [Gluefox]

Denna extremt låga sannolikhet ställer definitivt till det för vetenskapen. Ett försök att bättra på oddsen är att föreslå existensen av parallella universa, kanske oändligt många, med varierande egenskaper. Vi skulle då ha blivit till i det som råkade ha rätt värden på alla naturkonstanter. En variant på temat är det som kallas ”multiuniversum” – ett evigt universum där det uppstår temporära, lokala ”bubblor”, vilka existerar en tid och sedan försvinner igen. Vårt universum skulle då vara en sådan bubbla, som råkade uppstå med rätt egenskaper för att frambringa liv.

Finns det då några problem med denna idé? Ja, ett alldeles uppenbart problem är just detta att det bara är en idé. En spekulation utifrån ganska extrema tolkningar av senare tids rön inom fysiken. Den framställs gärna som en vetenskaplig hypotes, men att det inte handlar om vetenskap är helt uppenbart eftersom vetenskap bara sysslar med det som går att undersöka metodiskt. Ett annat universum än vårt eget är förstås inte åtkomligt för några observationer – vore det så skulle det ju ingå i vårt eget universum – vilket gör att hela idén om andra universa bara blir en annan slags tro än tron på en Skapare. Eller som Nobellpristagaren i fysik år 2004, David Gross, upprört uttryckte det i en debatt för några år sedan: ”Att tala om sådana universa uppvisar vissa likheter med att tala om änglar!” [Scientific American i april 2010.]

Det går givetvis att tro på vad som helst, även på väldigt små sannolikheter och ett multiuniversum som vi aldrig kan se eller mäta. Det blir bara en så mycket mer komplicerad världsbild att få ihop, och vi står fortfarande utan svar på frågan om varför vi finns här. Därför får även denna rond gå till Skaparen.

Rond 3
Människans högre själsliga förmågor – inklusive vår religiositet

Varför tänker vi på en sådan sak som ”meningen med livet”? Om vi är här av en slump och hela tillvaron bara handlar om att överleva och föra vårt DNA vidare, varför skulle vi då alls bry oss om att undra? Detta är en av de frågeställningar som evolutionsläran har svårt att ge några riktigt bra svar på, om det inte är så att det finns något högre syfte bakom allt.

Likadant är det med människans inneboende religiositet. Trots de försök som gjorts att utrota den, sitter den fast som urberget. De allra flesta människor på jorden tror på någon form av andlig verklighet och ett gudomligt skapande. Är då alla dessa människor mindre vetande? Det kan säkert vara så i många fall, men det duger inte alls som generell förklaring. Tvärtom har gudstro och intellekt gått hand i hand genom historien. Inte minst gäller detta kristen tro och vetenskapens utveckling. Inom psykologin har man nu också släppt Freuds uppfattning om religiositet som den svaga själens livboj och ser det snarare som en grundläggande mänsklig egenskap.

Vidare har teorin om en evolution utan Skapare svårt att förklara varför vi upplever och uppskattar skönhet, varför vi känner kärlek och varför vi har någon form av moralisk och etisk kompass. Alla egenskaper som dyker upp under evolutionen ska ju gynna individens förmåga att föra sina gener vidare. Det är teorins själva fundament. Och var passar då dessa ”mjuka värden” in?

Ett förslag till förklaring är att det skulle vara fråga om bieffekter av något annat som gynnat evolutionen. De flesta biologer verkar dock se det som mer direkt kopplat till vad man kallar ”samarbetets evolution”, där psykologiska egenskaper som säkerställer tillit mellan individer premierats av den naturliga selektionen. Det finns dock många problem i detta forskningsfält, och det handlar än så länge i hög grad om spekulationer. I ”Djuren och människan” skriver Tobias Uller, forskare i evolutionär ekologi:

”Trots att många hypoteser ställts upp, är det uppenbart att vår förståelse för hur moralen evolverat fortfarande är mycket blygsam…”

Det vore frestande att ge Skaparen segern även i denna rond, eftersom motargumenten nu stöter på så stora problem. Men även om jag tycker att de vetenskapliga försöken till förklaringar är långsökta, speciellt när vi inte enbart ser till utvecklingen av moral utan även till vår religiositet, väljer jag att låta ronden sluta oavgjord.

Rond 4
Lidande och ondska – och religionens dystra facit i historien

Att det finns så mycket lidande i världen, och att människor begår hemska handlingar i någon guds namn – detta hör man ofta som orsak till att inte tro på en Skapare. Men slutsatsen är mer känslomässig än logisk. Guds existens och skaparkraft behöver givetvis inte direkt hänga ihop med vad vi ser i världen idag. Det kan finnas en berättelse här som ger oss förklaringen, vilket också är precis vad åtminstone den kristna trons urkund gör – Bibeln.

Visserligen gör den det med ett stundtals mytologiskt och inte självklart lättbegripligt språk, men kristna har i alla tider förstått att ekvationen går ihop. En Gud som är god, en värld som tagits över av onda krafter, och den avgörande faktorn något som vi vanligtvis brukar uppskatta och värdesätta: Människans fria vilja (att göra gott eller ont).

Det starkaste argumentet för Skaparen skulle jag säga är det faktum att vi uppfattar världen som full av lidande och ondska. För om det inte funnits en absolut god Gud, skulle vi då ens ha en aning om vad som var gott och ont? Skulle vi reagera nämnvärt över svaga individers lidande och död? Knappast, det skulle vara något helt naturligt och okej. Inget vi ens reflekterade över eftersom det varit normaltillståndet i naturen under årmiljonernas lopp.

Men så är det ju inte! Vi ser en värld full av elände, och om vi är någorlunda normala blir vi upprörda över det. Vi reagerar! Och somliga drar slutsatsen att Gud inte kan finnas på grund av detta. Men därmed bevisar vi bara för oss själva att vi är barn till en god Gud!

För ett ögonblick tyckte jag det såg ut som om slumpen blev golvad där. Argumentet kändes så kraftfullt att jag ju till och med kursiverade det! Men den hämtar sig snabbt och kontrar med en slagserie som bygger på det tidigare resonemanget om evolution av psykologiska mekanismer som gynnat gruppen. Dessa mekanismer, menar man, kan tänkas utsträckas även utanför den egna gruppen, till att omfatta andra folkgrupper och även andra arter av levande varelser.

Väl medveten om att det till stora delar är fråga om spekulation och förslag till förklaringar, låter jag ändå även denna rond sluta oavgjord.

Rond 5
Personliga besvikelser

Våra personliga erfarenheter har självklart stor betydelse för vad vi tror eller inte tror på. Allt handlar inte om förnuft och rationellt tänkande. Och för många blir det då en avgörande erfarenhet om den Gud man en gång trott på inte agerar som man förväntat sig eller hoppats på. När en älskad människa dör, trots alla böner. Eller när olycka drabbar en själv och Gud inte verkar bry sig ett dugg om det.

Det finns berättelser i de religiösa urkunderna som täcker in även dessa svåra frågor i livet. Och det finns otaliga vittnesmål från människor som antingen blivit konkret upprättade eller åtminstone funnit stor tröst genom sin tro. Även här och i vår tid. Men det är uppenbart att inte alla hittar dit eller kan ta emot det. Därför får det nu på rent känslomässig grund bli en första rondseger till slumpen.

Rond 6
Jag vill inte tro!

Det är här vi brukar hamna när argumenten tagit slut. En och annan klartänkt och ärlig människa kan formulera vad det handlar om, denna ovilja att erkänna en högre makt över sig. De flesta kan det nog inte, det ligger bara som en vag olust och kanske en ilska under ytan.

Jag vill inte! På det biter inga argument och det blir seger för slumpen i denna sista, något märkliga rond. Och därmed fastställs matchresultatet till oavgjort, 2-2.

Eftersnack

Sex ronder, det kunde naturligtvis ha varit fler då argumenten i denna fråga har bollats och förfinats av filosofer i tusentals år. Men oavsett antal ronder och hur vi lägger upp taktiken, faller ändå allt om inte viljan finns. Viljan att verkligen få veta hur det är. ”Sök och ni ska finna”, står det i Bibeln. Kanske ligger det en sanning där. Det är i alla fall bara den som tycker sig sakna något som bryr sig om att leta.

Men allvarligt talat …

Det är möjligt att den här matchen blev lite fånig emellanåt. Och ronderna kanske lite för lättvindigt avgjorda, som jag varnade för i början. Det andra argumentet till exempel, om naturkonstanterna, orsakar inte lika mycket huvudbry för alla fysiker. Och det är inte varje troende naturvetare som kan se någon uppenbar design i naturen. Alla varianter av människor finns även i dessa kretsar.

Så, vad ska vi tro på? Vem kan vinna en sådan här match? Jag är rädd för att svaret är ingen alls. Inte om debatten går rätt till. För precis som med vetenskapen når vi inte heller med de filosofiska resonemangen ända fram. Det finns alltid någon dold faktor som vi inte kan ha koll på.

Poängen med alltihop blir att vi i dessa debatter står på ungefär lika säker eller osäker mark vare sig vi är gudstroende eller inte. Ingen har därmed anledning att förhäva sig och se ner på någon annan. Det finns definitivt ingen grund för det hån som ofta hörs, framför allt riktat mot dem som tror på en Skapare. Ingen grund alls. Men att komma ifrån allt sådant, det vore att hoppas för mycket. Då kan vi lika gärna önska bort all mobbning och alla konflikter när vi ändå håller på.

Nå, så här långt har det handlat rent allmänt om en Skapare, även om jag som övertygad kristen naturligtvis inte kunnat låta bli att referera till Bibelns Gud här och där. I nästa del ställer jag mig själv mot väggen och avkräver ett välgrundat svar på den kanske viktigaste frågan i en tid av andlig mångfald: Varför skulle det vara något särskilt med just kristen tro?

Varför just kristen? >>