Kortversionen – det viktigaste på några minuter

Detta är en väldigt kort sammanfattning av sajten och boken. Jag kommer med en del starka och  trosvissa påståenden, och utan närmare förklaring kan dessa säkert röra upp känslorna hos somliga. Men läs till slutet om du är det minsta intresserad! Det kan visa sig att detta inte bara är ännu en ”religiöst vinklad” sida i mängden, utan att det finns något annorlunda här…

Vi måste inte vara särskilt andliga för att undra över livets mening. Och livet kan fungera och kännas helt okej utan att blanda in någon Skapare. Men ofta är det ändå där vi landar, i frågan om det finns någon ”högre makt” som ville livet från början. Jag vet förstås inte om just du är en av dem som hamnat där i ditt sökande, men jag hoppas att du vill fortsätta läsa oavsett vilket.

Att söka sig till det andliga är absolut inget konstigt eller fel. Just i vår del av världen har visserligen det som har med Gud att göra kommit att ses som onormalt och för många något att håna eller bara fnysa åt. Men det finns egentligen ingen annan grund för det än personliga preferenser. Att man inte ”tycker” det är vettigt att tro på Gud. Och det är ju en ganska svajig grund att stå på.

Vad säger vetenskapen?

Det korta svaret när det gäller vetenskapens roll är att den inte säger någonting alls om en eventuell andlig verklighet. Det låter inte alltid så, det finns tvärtom välkända naturvetare som bestämt hävdar att vetenskapen gjort Gud irrelevant och att det materiella är allt som finns. Men det är helt enkelt inte sant. Vetenskapen är ett utmärkt redskap när det gäller att utforska det fysiska universum, allt det som är materia och energi. Men den är blind för en eventuell andlig verklighet. Och detta är inget ämne för diskussion eftersom det tydligt och klart framgår i själva definitionen av den (natur)vetenskapliga metoden.

Problemet med vetenskapen i det här sammanhanget är att den bara kan verka inom det som styrs av naturlagarna. Det är dessa som gör att upprepade experiment ger samma resultat när omständigheterna inte ändras. Ett äpple faller alltid mot marken (om ingen plockar det, förstås). Men hur skulle vi kunna mäta eller på något sätt registrera om något andligt är aktivt bakom det vi ser? Det går inte! Och att vi inte ser något är förstås inget bevis för att det inte finns något där. Att hävda det är som om en helt färgblind person skulle påstå att det inte finns några färger – och kanske håna oss som säger att hela världen är full av dem… Nej, det är helt enkelt så att naturvetenskapen inte kan ge oss den kunskap som eftersöks här. Vi behöver en annan källa!

Filosofi då? Kan det finnas svar där?

Filosofi är generellt mycket bättre på att svara på frågor om varför, som det här mer handlar om. Varför är vi här? Varför blev universum till. Men när vi skärskådar argumenten visar det sig snart att det finns en anledning till att frågan ältats i flera tusen år. Det finns helt enkelt inga svar som täcker in alla dolda vinklar och vrår i tillvaron. Det går att hitta motargument på allt som läggs fram, och vi kommer inte ända fram till något vi skulle kunna kalla Sanningen.

Återstår religionen då. Eller?

Ja, det är nog faktiskt så, om vi med religion menar en lära och en livsstil som utgår ifrån någon uppenbarad kunskap. Det vill säga en kunskap som kommit till oss från någonstans utanför oss själva – och kanske utanför hela det fysiska universum. Från detta universums Skapare, till exempel. En Gud… När det gäller kunskap om det vi inte själva kan se eller mäta oss till blir ju detta faktiskt enda möjligheten att få veta något. Den som kan se berättar för den som inte kan se. I det här fallet den som befinner sig utanför de begränsningar som det fysiska universum sätter för oss.

Men det finns så många religioner och olika sätt att tro. Så många röster som ropar ut sina budskap. Mycket är också sjukt, och många är ute efter att få makt över oss. Eller sno våra pengar. Vem ska vi lyssna på? Samtidigt hävdar alltså ateisterna att vetenskapen gjort gudars existens helt osannolik. Hur ska vi veta vad som är sant?

Varför just kristen tro?

Jag som skriver detta är kristen. Det kan vara en problematisk etikett, för det finns så många felaktiga uppfattningar om vad det innebär att vara kristen. Men vi stannar just nu vid att jag tror på Bibelns Gud och på den person som kallas Jesus Kristus, Frälsaren som förlåter oss våra synder och räddar oss ifrån den eviga döden.

Finns det då någon anledning att tro på detta? Kan det förändra livet? Och finns det något som talar för att denna tro är så annorlunda jämförd med all annan tro att den skulle kunna vara den enda verkligt sanna? Ja, jag menar att det är så! Den kunskap om Gud som Bibeln ger oss är trovärdig på ett sätt som andra religioners uppenbarelser inte kommer i närheten av, främst därför att Gud genom Jesus gjort sig själv personligt tillgänglig för oss. Vi som tror på honom får inte bara en lära att följa, vi får gemenskap med Gud själv! Förlåtelse, upprättelse, tröst, sinnesro – och en kraft som bär genom allt som livet kan lägga på oss. Ja, det är unikt!

Vilka är då de bästa argumenten för kristen tro? Här följer i korthet mina:

1. Ett klockrent kärleksbudskap som möter vår innersta längtan.

Gud är kärlek. Just den formuleringen finns bara på ett enda ställe i Bibeln, men den sammanfattar en mängd verser som uttrycker just detta. Gud älskar sin skapelse. Han älskar människan, och hela syftet med vår existens är att vi ska få lära känna och leva i en nära kärleksrelation med denna vår Skapare.

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” (Johannesevangeliet 3:16)

Varför bevisar då detta sanningshalten i kristen tro? Just därför att detta unika kärleksbudskap möter den längtan vi alla bär på. Där andra religioner och nyandlighet kräver att vi själva jobbar på vår frälsning (eller ”upplysning”), där möter Jesus oss och ger fritt just det vi mest av allt behöver, bara vi ber honom om det.

2. De anspråk Jesus gör, och de löften han ger, saknar helt motstycke

Det finns och har funnits många religionsstiftare. Många profeter, många som sagt sig ha hittat heliga böcker eller talat med änglar. Och även en och annan som utgett sig för att vara en inkarnerad gud. Men ingen säger något som kommer i närheten av det Jesus säger. Och ingen kan tala så rakt in i hjärtat hos en människa som söker:

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6)

”Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva även om han dör. Han får evigt liv därför att han tror på mig…”(Johannesevangeliet 11:25)

”Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg.” (Johannesevangeliet 8:12)

3. En (tillräckligt) trovärdig bibel

Bibelns auktoritet som ”Guds ord” kan alltid ifrågasättas, men den som vet hur den ska läsas och förstås hittar så mycket som stämmer både historiskt och med moderna vetenskapliga upptäckter att den framstår som helt unik bland religiösa skrifter. Den är också extremt väl bevarad jämfört med andra antika skrifter.

Att Jesus är en historisk person finns det dessutom såpass starka bevis för att det ter sig närmast löjligt att ifrågasätta hans existens. Ungefär som att säga att jorden är platt. Däremot är det naturligtvis svårare att bevisa att Jesus har uppstått från det döda och att han är Guds Son, det som är den kristna trons själva kärnpunkt.

4. Personliga upplevelser

Upplevelser av olika slag är förstås inte bevis som skulle hålla rent juridiskt. Det finns alltid en subjektiv dimension att ta hänsyn till. Men när det gäller det slags kunskap som bara är möjlig att ta emot i form av uppenbarelse – allt det som våra sinnen och mätinstrument inte når – blir det desto viktigare att lyssna till varandra. Jag kan inte bevisa att Gud finns, men jag kan berätta vad jag hört, sett och varit med om som pekar åt det hållet. Och det finns mycket!

Det kan handla om att Gud tycks ha svarat konkret på bön i olika situationer. Ibland så att det bara sett ut som ”märkliga sammanträffanden”, ibland mycket mer uppseendeväckande än så. Allt ifrån att få hjälp i olika vardagssituationer till att på märkliga och rent spektakulära sätt bli räddad genom allvarliga kriser. Och det kan handla om den mer svårbeskrivna men starka upplevelsen av Guds närvaro. Personliga tilltal – genom bibelord som nästan ”hoppar upp från sidan” och talar rakt in i något speciellt läge, eller genom andra människors ord i precis rätt tid. Och kanske störst av allt, tröst och en känsla av HOPP oavsett hur tröstlöst och hopplöst livet kan se ut… Att komma från kyla och förvirring, i en tid då vi överöses av olika ”sanningar” och metoder till bättre välbefinnande, in i detta – jag hittar ingen bättre liknelse än att det är som att äntligen komma HEM!

”… som att äntligen komma hem!”
Allt är inte andligt

Men allt i livet är inte andligt. Vi kan behöva olika slags hjälp. Ibland går vägen till ett fungerande liv genom sjukvården eller socialtjänsten, ibland behövs bara en vän som verkligen lyssnar och bryr sig. Allt detta som vi kan göra själva och tillsammans med andra människor är förstås bra på sitt sätt, och kanske är det allt som behövs just nu. Men om det är de stora, djupa livsfrågorna som bränner, då menar jag att det bara är Jesus som kan hjälpa och ge svar som håller att stå på. Han som kallar sig själv ”Vägen, Sanningen och Livet”. Vägen till Gud, sanningen om Gud — och livets själva källa.

Ge inte upp!

Jag vet förstås inte vem du är och vad du har för tankar om allt detta. Vad jag vet är att alltför många antingen farit illa i kristna sammanhang eller blivit besvikna på till synes uteblivna bönesvar — på Gud själv alltså — och därmed blivit mer eller mindre vaccinerade mot den kristna tron. Är du en av dessa? Då vill jag uppmuntra dig att ge Gud en ny chans! Jesus hade problem med sina lärjungar, och det har alltid gnisslat mer eller mindre i den kristna kyrkan. Det har begåtts medvetna övergrepp, och även med den bästa välvilja har det många gånger blivit fel. Vi behöver också förstå vissa grundläggande saker om världen vi lever i, om de villkor som gäller och vad Gud kan och inte kan göra, för att inte bli besvikna och bittra.

Med andra ord: Det finns nycklar till detta lås! Och den som söker — den som verkligen vill — kommer att hitta dem. Detta är ett löfte som jag ger dig på Guds vägnar. För det jag vet om Gud är att han är pålitlig och att han älskar oss. Alldeles oavsett hur världen och våra omständigheter ser ut just nu.

Det handlar om frihet

Korta och trosvissa påståenden, det var så det fick bli på den här sidan. På resten av sajten, och i boken ”Evangelium enligt Bergman”, är det lite annorlunda. Där går jag först och främst djupare i de argument som talar för kristen tro, men jag öppnar också mer för olika tankar och ställer många retoriska frågor. Jag försöker också vara helt ärlig med de knepigheter som vi kan tycka oss se även i den kristna läran. Många gånger finns det bra förklaringar till det vi har svårt att få ihop, men det är inte alltid så. Jag tror stenhårt på ärlighet och öppenhet också i de fallen!

Syftet med alltihop är förstås att du också ska få fatt på gudstron. Och mer konkret tron på Jesus, han som Gud gör sig själv synlig i. Den tro som jag själv har upplevt så positivt livsförvandlande att den är värd allt. Också detta är helt öppet, och det finns inget finstilt i kontraktet och inga förmåner för mig om jag ”lyckas”. Ingen hemlig agenda alls. Jag blir bara glad för varje vilsen medmänniska som hittar ut i friheten.

För ja, det är frihet det handlar om. Verklig frihet. Kristen tro är inte betungande dogmer och regler som tar död på livsglädjen. Det är liv och sinnesro, det är att vila trygg i en kärleksfull famn. Men det är också kraft av ett slag vi inte hittar någon annanstans. Kraft att uthärda allt som livet kan kasta på oss, och kraft att växa till den potential vi var tänkta att ha som människor. Utan rädsla för döden, och utan det fokus på oss själva, det egoistiska driv som bara gör oss illa i längden. Att få leva livet i en verklig och många gånger högst påtaglig gemenskap med Skaparen – som känner oss utan och innan och som verkligen ser oss (det många av oss kämpar så hårt för att någon ska göra) – bättre än så kan det väl knappast bli!